The Cabin in the Woods

• 4/5
• Watch it after District 9 and The Truman Show. Personally, I still look forward to finish watching both Drag Me to Hell and Bad Taste.
• Enjoy the distanced storytelling, and the party scene with real-time horror in the background.
• http://www.imdb.com/title/tt1259521/
• Seen 27/7 2012 @ Filmstaden Sergel 11

I don’t like horror movies. When the light dimmed, I wondered what the heck I was doing in a dark movie theater in the middle of the night. That’s when the opening credits made me safe: West Wing-characters riding in a golf cart through an office and down-talk Swedes (!) until the title suddenly slams against the screen with horror-strings and drums. This isn’t really scary. Five young people go to the classic cabin in the woods – monitored and directed from a control room. It turns out that most horror movies happend for real and that young people regularly are sacrificed to the ancient gods to keep the gods calm. The story is not quite as original as you might think, and the ending is ridiculous. But it’s kind of fun along the way. The party celebrating the death of the teenagers – while the virgin is torn to pieces on displays in the background – is really unpleasant, and the elevator ride through the monster storage is actually scary. Otherwise, it’s like most of Hollywood: pretty but shallow.

Jag gillar inte skräckfilm. När ljuset släcktes undrade jag vad i hela friden jag gjorde i en mörk biograf mitt i natten. Då var inledningen betryggande: Vita Huset-nissar åker golfbil i ett kontorslandskap och snackar ner svenskar (!) tills titeln plötsligt smäller mot duken till skrikstråkar och pukor. Det här är inte läskigt på riktigt. Fem ungdomar åker till den klassiska skogsstugan – övervakade och regisserade från ett kontrollrum. Det visar sig att de flesta skräckfilmer utspelar sig på riktigt och att ungdomar regelbundet offras till de uråldriga gudarna för att hålla gudarna lugna. Storyn är inte fullt så originell som det har låtit, och slutet är riktigt trist. Men det är ganska kul på vägen dit. Kontrollrummet som firar att ungdomarna dött – och partajar medan oskulden slits i stycken på bildskärmar i bakgrunden – är obehagligt på riktigt precis som hissfärden genom monsterförrådet. Annars är det som hollywood är mest: snyggt men plastigt.

Weekend

• 3/5
• Watch it, along A Single Man and Flawless.
• Enjoy the character developement and the acting. And the very good every-day drama.
• http://www.imdb.com/title/tt1714210/
• Seen 27/7 2012 @ Zita 2

I recently reviewed With Every Heartbeat, and questioned it as gay. However, there’s no doubt that Weekend is a gay film. And thus more interesting with the questions about identity, belonging and happiness rather than just about love. Two men meet in a bar and fall in love. They are forced to examine their feelings and preferences during a weekend, before one guy go abroad for several years. It sounds simple, but turns out to be very well made. The acting is fantastic, and the characters are incredibly well made between the stereotype and the average guy. The photo is beautiful and a little ambitious but it’s the dialogue that drives the movie forward. It’s impressive but ultimately a little challenging – you could use a break from all the listening and emotional understanding.

Jag recenserade nyligen Kyss mig, och ifrågasatte den som gayfilm. Däremot är det ingen tvekan om att Weekend är en gayfilm. Och mer intressant genom sina frågor om identitet, tillhörighet och lycka snarare än bara kärlek. Två män träffas på en bar och blir förälskade. De tvingas undersöka sina känslor och inställningar under en helg, innan ena killen åker utomlands för flera år. Det låter banalt, men visar sig vara riktigt snyggt gjort. Skådespelet är fantastiskt, och karaktärerna otroligt välgjorda mitt emellan stereotyp och vanlig människa. Fotot är snyggt och lite ambitiöst men det är dialogen som driver filmen framåt. Det är imponerande men i slutändan lite ansträngande – man behöver lite paus i allt lyssnande och inkännande.

Inte ens det förflutna / Not Even the Past

• 1/5
• Instead, watch Babycall and Tinker Tailor Soldier Spy. And always Bitch Slap.
• Do enjoy Vanna Rosenberg.
• http://www.imdb.com/title/tt1736585/
• Seen 25/7 2012 @ Filmstaden Söder 7

According to the opening credits, TV4 is paying which means this movie will show in three parts on TV during the fall. Thus, it will be edited up to twice the length and that will not make it better. The story sounds decent though; seven ladies on a desert island, getting killed one by one. It’s good that they don’t scare with banalities all the time, but it is hardly scary at all. Even though I don’t like horror flicks. Since there are seven white Swedish women around forty you have to make the personalities extreme, but I mix them up still. Not an easy job for the actors. The scenery is beautiful during the day – but it’s mostly night. And they didn’t even bother about details. The sudden blood pool that doesn’t grow, dusk in seconds during cut, suddenly forests where there was bare before. Greater ambitions had helped, but it’s actually the story that just isn’t interesting.

TV4 betalar tydligen och den här filmen kommer säkert gå i tre delar där i höst. Det betyder att den skall klippas upp till dubbla längden och det kommer inte göra den bättre. Upplägget låter hyfsat annars; sju tjejer på en öde ö, som mördas en efter en. Det är bra att man inte håller på och fulskräms hela tiden, men det är nästan inte läskigt alls. Trots att jag inte gillar skräckisar. Eftersom det är sju vita svenska kvinnor runt fyrtio måste man göra personligheterna så extrema som möjligt men jag blandar ihop dem iallafall. Inget lätt jobb för skådisarna. Det är vackra miljöer på dagtid men oftast är det natt. Och man har inte ens brytt sig om detaljerna. Det finns plötsligt uppkomna blodfläckar som inte växer, det blir skymning på ett par sekunder och det finns plötsligt skogar där det nyss var kalt. Större ambitioner hade hjälpt, men det är faktiskt storyn som inte är intressant.

Cockpit

• 3/5
• Watch it, after The Swimsuit Issue but before Four More Years and instead of Mrs. Doubtfire.
• Enjoy the fast-paced storytelling, and how the main character enjoys life as a woman.
• http://www.imdb.com/title/tt2287675/
• Seen 25/7 2012 @ Filmstaden Söder 5

Certainly, I’ve seen a lot of concept movies before without understanding it, but this is the most clearly presented idea I can remember seeing: can we see the individul through our prejudices? Here it’s tested by a male pilot who dresses up as a woman to get a job through affirmative action. And mess up. A supporting group chants to the main character, like: “Refuse being a gender, be a person” just before he reveals himself as a man. One has to re-think it a few times in circles because the female stereotypes are sometimes confirmed and sometimes challenged – although it’s a man. Luckily, it’s a comedy – it would have been unbearable as a drama – and I had pretty fun even though trans-gender slapstick is really dusty. And it makes you accept some logical gaps like the fact that Jonas Karlsson doesn’t resemble a woman, or that all women in the film are lesbians. The first half of the movie is fast and efficient, and pretty fun. Then the pace drops and they add patches to the story that had been valuable if it ran faster. The film begins with a chase on foot through Stockholm, which develops through time-jumps into a proper anticlimax close to the end. It’s a little fun and a little smart. Emphasising little.

Jag har säkert sett en massa konceptfilmer förr, utan att fatta det, men det här är den tydligast filmade idén jag kan minnas att jag sett: kan vi se individen genom våra fördomar? Här testar man det genom en manlig pilot som klär ut sig till kvinna för att få ett jobb genom kvotering. Och klantar sig. En talkör skanderar till huvudpersonen, typ: “vägra vara ett kön, var en person” precis innan han avslöjar sig som man. Man får tänka om några gånger i cirklar eftersom stereotypen kvinna ömsom bekräftas ömsom utmanas – fast det är en man. Tur att det är en komedi – det hade varit olidligt som drama – och jag har ganska kul trots att transslapstick är väldigt mögligt. Och det gör att man köper en massa logiska luckor som att Jonas Karlsson inte ser ut som en kvinna eller att alla kvinnor i filmen är lesbiska. Första halvan av filmen är rapp, effektiv och ganska kul. Sen tappar man tempo och blandar ut historien med oväsentligheter som man hade accepterat om det gått fortare. Filmen börjar med en jakt till fots genom Stockholm, som mot slutet får ett riktigt snöpligt antiklimax. Det är lite kul och lite smart. Med betoning på lite.

On the Road

• 2/5
• Instead, rescreen Fear and Loathing in Las Vegas. And why not Into the Wild. Personally, I stil look forward to Naked Lunch.
• Do enjoy some great photo, and the materialization of the Beatnick story.
• http://www.imdb.com/title/tt0337692/
• Seen 24/7 2012 @ Victoria 1

The beat generation attracts me like no other artistic movement. Although I never got to read On the Road by Jack Kerouac. Darn. None the less is a film version very interesting. But what were they thinking? One hundred and forty minutes of car travel and talk, without so much as a single creative cut. Without reading the book, I think they presented it as precisely as possible without taking liberties with the story. But liberties is exactly what you need to take to appreciate beat poetry. However, it is wonderful to see Viggo Mortensen in a character so close to my image of the hero William S. Burroghs, and Steve Buscemi buying sex from the boys. Sam Riley‘s voice is wonderfully rough (remember Control) to the somewhat careful main character, and there is some nice photo. Still in the end you wait for them to stop driving and start reciting cool poems with drums. That never happens. Instead, they emphazise the fates of the women left behind by the running character, despite the troublemaker numero uno is more of a well-behaving Montessori boy compared to what our contemporary fellows do to their spouses. View Howl if you want to know more about Beat. And I promise to read the book.

Beatgenerationen lockar mig som ingen annan konstnärlig rörelse. Trots det har det aldrig blivit av att läsa On the Road av Jack Kerouac. Typiskt. Inte desto mindre intressant med en filmatisering. Men hur tänkte de nu? Hundrafyrtio minuter bilåkande och snack, utan så mycket som ett enda kreativt klipp. Utan att jag läst boken tror jag de redovisat den så duktigt det går utan att ta sig friheter med historien. Men det är väl just friheter man behöver ta sig för att uppskatta Beatpoesi. Däremot är det underbart att se Viggo Mortensen i en karaktär läskigt nära min bild av hjälten William S. Burroghs, och Steve Buscemi som homotorsk. Sam Rileys röst är underbart grov (minns Control) till den lite truliga huvudpersonen och det finns lite snyggt foto, men i slutändan sitter man och väntar på att de skall sluta åka bil och börja recitera coola dikter till trumkomp. Det händer aldrig. Istället lyfter man fram hur synd det är om kvinnorna som blir kvar, trots att bråkstaken numero uno framstår som en välartad montessorielev jämfört med vad våra nutida medmänniskor utsätter sina makar för. Se Howl om du vill veta mer om Beat. Och jag lovar att läsa boken.

The Dark Knight

• 5/5
• Watch it again, before The Avengers and instead of the latest Spider-Man.
• Enjoy the thoughts of necessary evil and immoral heroes. And the heavy action.
• http://www.imdb.com/title/tt0468569/
• Seen 21/7 2012 @ home on a laptop computer

The worst things about The Dark Knight is that it makes Batman Begins look bad. That’s how good it is. I’m starting to think that Christopher Nolan agreed to make Batman Begins just to get to this. So how will he top it in The Dark Knight Rises?

Now the second time I see it, I appreciate more the moral discussions of eliminating the evil, and the necessity of being unpopular to do good. On the other hand, now it seems more unlikely with the boat scene in the end, with the Joker, that no one takes the chance and blow the other boat up. People are stupider and more selfish than that. But the movie makes a stand. And oh how I mourn the acting of Heath Ledger, when his Joker tells the mobsters “No I’m not. I’m not crazy. Serious.” and the crazyness just pours out of his eyes. Nolan’s obsession with identity, self image and projections (just think The Prestige – with Bale and Caine!) coincide perfectly into the Batman character – is it just the way it’s done, or did he choose this specific character? When I saw the trailer for the last movie, at first I didn’t understand why the DC Comics logo was showing – it’s a Nolan film! Damn, I got to see Inception again!

—

Det sämsta med The Dark Knight är att den får Batman Begins att se sämre ut. Så bra är den. Jag börjar tro att Christopher Nolan gick med på att göra Batman Begins bara för att komma åt denna. Hur skall han då toppa det i The Dark Knight Rises?

Nu andra gången jag ser den uppskattar jag mycket mer moraldiskussionen om omöjligheten att eliminera ondskan, och nödvändigheten att vara impopulär för att göra gott. Å andra sidan förefaller det mer orimligt att näst sista scenen, med Jokern, skulle sluta med att ingen människa tar chansen och spränger den andra båten. Folk är dummare och mer egoistiska än så, men filmen tar väl ställning. Och hu, hur jag sörjer Heath Ledgers underbara skådespel, när Jokern säger till maffiabossarna “Nej det är jag inte. Jag är inte galen. Seriöst.” Medan galenskapen sprutar ur ögonen på honom. Nolans fixering vid identitet, självbild och projiceringar (tänk The Prestige – med Bale och Caine!) sammanfaller perfekt i Batmankaraktären – är det bara så det är gjort, eller valde han den här karaktären specifikt? När jag såg trailern för sista filmen fattade jag först inte varför loggan för DC Comics var med – det är ju en Nolanfilm! Jäklar, vad sugen jag blev på att se Inception igen!

Abraham Lincoln: Vampire Hunter

• 4/5
• Watch it, along Zombieland. And instead of The Patriot.
• Enjoy the initial superscarry vampires, and the generally screwed story.
• http://www.imdb.com/title/tt1611224/
• Seen 18/7 2012 @ Filmstaden Söder 8

This is a blast. It’s exactly what it sounds like – Abraham Lincoln hunts vampires with an axe as the blood splashes across the east coast – but most of the movie takes place before papa Abe becomes president. The effects are pretty nice, so I was quite scared when the first vampire showed up – though the CGI-rendered historic environments looks a bit shady. Decent choreography – it’s not Crouching Tiger, but it’s close to Mission: Impossible II. Relatively unknown actors do the job Ok. Then you should have reasonable expectations. I myself took a beer before the screening to be sure of the right mood. And I enjoyed it to the full.

Det här är skitkul. Det är precis vad det låter som – Abraham Lincoln jagar vampyrer med yxa så det stänker blod över hela östkusten – fast större delen av filmen utspelar sig innan papa Abe blir president. Det är ganska snygga effekter, så att jag belv rejält skraj när första vampyren dyker upp – om än de datoranimerade historiska miljöerna ser lite taffliga ut. Hyfsad koreografi – det är inte Crouching Tiger, men det är nästan Mission: Impossible II. Relativt okända skådisar gör ett helt okej jobb. Sen skall man ha rimliga förväntningar. Själv tog jag en öl före visningen för at vara säker på att vara i rätt stämning. Och jag njöt fullt ut.

La Source des Femmes / The Source / Källan

• 2/5
• Instead, watch Agora,  and why not The Man Who Sold the World.
• Do enjoy the beautiful landscapes and the warm knife-scene between the woman’s two men.
• http://www.imdb.com/title/tt1686067/
• Seen 17/7 2012 @ Victoria 1

Same old, men are evil and women suffer. After another miscarriage on the mountain trail, while retreiving water, some women in a North African village decide for a sex strike to make the men arrange for water to be drawn down to the village. There are major conflicts between women and between spouses. And the usual rapes are presented as a result of the strike, and there is a lot of beating. A few lines emphasizes that the violence and inequality is a sin, but it’s hard not to interpret the film as a critique of traditional patriarchal practice of Islam. The scenery, a Moroccan village in the Atlas Mountains, is amazing. And the partly sung dialogue is good. But there is nothing new, nothing exciting though it’s a decent drama.

Det gamla vanliga, män är onda och kvinnor lider. Efter ännu ett missfall på berget, under vattenhämtningen bestämmer sig några kvinnor i en nordafrikansk by för en samlagsstrejk för att få vatten draget ned till byn. Det blir stora konflikter mellan kvinnor och mellan makar. Och de gamla vanliga våldtäkterna framställs som en följd av strejken, och det blir mycket misshandel. Ett par repliker framhåller att våldet och ojämlikheten är synd, men det är svårt att inte tolka filmen som kritik mot traditionell patriarkal utövning av islam. Sceneriet, en marockansk by i Atlasbergen, är fantastiskt. Och den delvis sjungna dialogen är bra. Men där är inget nytt, inget spännande om än ett hyfsat drama.

Take This Waltz

• 2/5
• Instead, watch Away We Go or Me and You and Everyone We Know. Or Mammoth if you want to feel bad.
• Do enjoy the really nice neighbour man character. And the abruptly ending ride in the merry-go-round.
• http://www.imdb.com/title/tt1592281/
• Seen 16/7 2012 @ Victoria 2

I never saw Eat Pray Love – in spite of the acting by Julia Roberts, Tuva Novotny AND James Franco – for the same reason I don’t like this one: sad stories of ladies in crisis when faced with the obvious consequences of their choices in life. Without exploring the doubts or offering an escape from anxiety. Boo-hoo. And the alcoholic is always the truth-teller. Then this one is pretty neat. The photo is beautiful and the neighbor who Michelle Williams falls for is really a lovable character. But Seth Rogen was much better in Funny People, his funnny talent is a bit out of place, only used as background. Yet another drama that doesn’t move the world forward.

Jag såg aldrig Lyckan, kärleken och meningen med livet – trots Julia Roberts, Tuva Novotny OCH James Franco – och det av samma skäl som jag inte gillar den här: det skall daltas med fruntimmer som krisar när de ställs inför de uppenbara konsekvenserna av sina livsval. Utan att förklara varför de krisar eller erbjuda en utväg från ångesten. Bu hu. Och det är alltid alkisen som får agera sanningssägare. Sen är den här ganska snygg. Det är vackert foto och grannen som Michelle Williams faller för är verkligen en älskvärd karaktär. Men Seth Rogen var mycket bättre i Funny People, här blir det lite malplacerat med hans komeditalang som bara använs som bakgrund. Ytterligare ett drama som inte för världen framåt.

The Amazing Spider-Man

• 2/5
• Instead, watch the last first Spider-man and maybe Rise of the Planet of the Apes. And for proper Andrew Garfield, watch the great Boy A.
• Do enjoy the small funny parts like the fight between Spidey and the lizard that trashes the school library – completely silent.
• http://www.imdb.com/title/tt0948470/
• Seen 15/7 2012 @ Rigoletto 1

It was when the chief of police / the pretty girl’s father said “I was wrong, this town needs you” that I gave up completely after struggling the whole movie through. This film is aiming at teenagers who wish they were hip. Nothing wrong with that, and no wonder it’s made like this, given the success of Twilight and The Hunger Games. But it’s not for conscious adults. In a superhero movie, you may not complain of the logical gaps, but it’s as they don’t care about the story at all, as long as it attracts the teenagers. Then Andrew Garfield is a really good actor, and there are some beautiful and funny scenes. But we must expect more of a franchaise made with more ambition just five years ago.

Det var när polischefen/tjejens pappa sade “Jag hade fel, den här stan behöver dig” som jag gav upp helt efter att ha kämpat hela filmen igenom. Den här filmen riktar sig till tonåringar som önskar att de inte var så utanför. Inget fel med det, och inte undra på att man gör det så med tanke på framgångarna för Twilight och The Hunger Games. Men den är inget för medvetna vuxna. I en superhjältefilm behöver man kanske inte klaga på de logiska luckorna, men det är som att man inte bryr sig om storyn alls, så länge det lockar tonåringarna. Sen är Andrew Garfield en riktigt bra skådis, och det finns riktigt snygga och roliga scener. Men man måste förvänta sig mer av en franchaise som gjordes med större ambitioner för bara fem år sedan.