Home > On movies > Cockpit

Cockpit

Certainly, I’ve seen a lot of concept movies before without understanding it, but this is the most clearly presented idea I can remember seeing: can we see the individul through our prejudices? Here it’s tested by a male pilot who dresses up as a woman to get a job through affirmative action. And mess up. A supporting group chants to the main character, like: “Refuse being a gender, be a person” just before he reveals himself as a man. One has to re-think it a few times in circles because the female stereotypes are sometimes confirmed and sometimes challenged – although it’s a man. Luckily, it’s a comedy – it would have been unbearable as a drama – and I had pretty fun even though trans-gender slapstick is really dusty. And it makes you accept some logical gaps like the fact that Jonas Karlsson doesn’t resemble a woman, or that all women in the film are lesbians. The first half of the movie is fast and efficient, and pretty fun. Then the pace drops and they add patches to the story that had been valuable if it ran faster. The film begins with a chase on foot through Stockholm, which develops through time-jumps into a proper anticlimax close to the end. It’s a little fun and a little smart. Emphasising little.

Jag har säkert sett en massa konceptfilmer förr, utan att fatta det, men det här är den tydligast filmade idén jag kan minnas att jag sett: kan vi se individen genom våra fördomar? Här testar man det genom en manlig pilot som klär ut sig till kvinna för att få ett jobb genom kvotering. Och klantar sig. En talkör skanderar till huvudpersonen, typ: “vägra vara ett kön, var en person” precis innan han avslöjar sig som man. Man får tänka om några gånger i cirklar eftersom stereotypen kvinna ömsom bekräftas ömsom utmanas – fast det är en man. Tur att det är en komedi – det hade varit olidligt som drama – och jag har ganska kul trots att transslapstick är väldigt mögligt. Och det gör att man köper en massa logiska luckor som att Jonas Karlsson inte ser ut som en kvinna eller att alla kvinnor i filmen är lesbiska. Första halvan av filmen är rapp, effektiv och ganska kul. Sen tappar man tempo och blandar ut historien med oväsentligheter som man hade accepterat om det gått fortare. Filmen börjar med en jakt till fots genom Stockholm, som mot slutet får ett riktigt snöpligt antiklimax. Det är lite kul och lite smart. Med betoning på lite.

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: