Home > On movies > Mammas pojkar / Metal Brothers

Mammas pojkar / Metal Brothers

December 26, 2012 Leave a comment Go to comments

Metal Brothers

I feel the same inadequate shame that made me quit watching Solsidan. Stupid people in crazy, overextended situations. Here’s two brothers at thirty-five who doesn’t know how to wash or care about their livelihood. They’re into Heavy Metal – deeply. The mother is a local vicar and struggles with failing visitors at services. Kjell Bergqvist takes over the local discount store, dismisses the brothers and tempts the mother / priest with wine and loose relations. The brothers fall in love with the same girl, who gives courses in Line dance and compete with the Church of patrons. Eventually, another woman is needed and the mother imports Novotny as Norwegian Satanist for equilibrium. Then she kicks out the sons and finds peace through ego time. The symbolism is heavy with Satan takingg over the discount store and tempting a priest to abandon her children in favor of yoga behind closed curtains. There’s also complaints about the new hard Sweden where there’s no place for culture and soft values ​​- just as one son kicks down yet another mailbox in true metal spirit. But the craft isn’t very pretty. All characters are square like Lego pieces, and the script lacks elegance. The camera Work on the other hand is great with smooth and well-timed long moves, which has become a bit of Malmros’s hallmark lately. Luckily, the history and the symbolism accelerates at the end. Otherwise I would walked out of the cinemma, when a balding man sits and yells “dessert, Mommy.”

Jag får samma inadekvata skamkänsla som gjorde att jag slutade titta på Solsidan. Korkade människor i knasiga, tillspetsade situationer. Två bröder har blivit trettiofem utan behöva lära sig tvätta, städa eller bry sig om sin försörjning. De diggar Heavy Metal. Deras mamma är präst i den lokala kyrkan och kämpar med fallande besöksantal på gudstjänsterna. Kjell Bergqvist tar över den lokala lågprisbutiken, avskedar bröderna och frestar mamman/prästen med vin och tillfälliga förbindelser. Bröderna blir kära i samma tjej, som håller kurser i Line-dance och konkurrerar med kyrkan om gudstjänstbesökarna. Till slut behövs ännu en kvinna och mamman importerar Novotny som norsk satanist för jämvikt. Innan hon sparkar ut sönerna och finner ro med lite egentid. Det är inte så lite symbolmättat med satan som kommer och tar över Outleten och förmår en präst att överge sina barn till förmån för yoga bakom slutna gardiner. Man hinner också beklaga sig över det nya hårda Sverige där det inte finns någon plats för kulturen och de mjuka värdena – innan ena sonen sparkar ner ytterligare en postlåda i sann metal-anda. Men formen är ganska trist. Alla karaktärer är fyrkantiga som legobitar, och manuset saknar elegans. Kameraarbetet däremot är en fröjd med smidiga och vältajmade, långa åkningar, som blivit lite av Malmros signum på senare tid. Som tur är accelererar historien och symboliken mot slutet. Annars hade jag gått ut, när en tunnhårig mansbäbis sitter och vrålar “efterrätt, mamma!”.

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: