Home > On movies > The Avengers

The Avengers

There’s a strong case against this film about The Avengers, to say the least. Besides the obvious problems with superheroes, the main villain is Loki – the ancient Norse god. As a Northerner, I have some problems with that kind of tinkering with the myths, and that one of the main heroes is Captain America. So I wasn’t going to see it but was convinced by a positive review. And it’s surprisingly good. After an incredible stupid introduction where Stellan Skarsgård is bewitched and an energy source from space (!) turns out to be a portal for mythological space monsters, it shapes up and becomes both stylish and a little interesting. The story about the six superheroes gathered by a bizarre intelligence organization is adapted from comics, so don’t think too much of it if you want to enjoy the film. Overall, it’s a lot of fighting and some mythology talk with moral twists. It’s the beauty and the variation of the action that impresses me. The final battle – in which the six stand against a horde of crazed monsters and actually get tired – got me thinking of Pearl Harbour because it almost never ended, and because of the intensity. It was captivating. Afterwards, you will not remember much but it has been fun. You get six super heroes for the price of one. Great, huh?

Det är mycket som talar emot filmen om The Avengers, minst sagt. Förutom de uppenbara problemen med superhjältar så är huvudskurken alltså Loke – asaguden. Som nordbo har jag lite lite problem med sånt mixtrande med myterna, och med att en av huvudhjältarna är Kapten Amerika. Så jag hade inte tänkt se den men blev övertygad av en positiv recension. Och den är förvånansvärt bra. Efter en makalöst träig inledning där Stellan Skarsgård blir förhäxad och en energikälla från rymden (!) visar sig vara en portal för mytologiska rymdmonster, tar det sig och blir både snyggt och lite intressant. Storyn om de sex superhjältarna som samlas av en bisarr underättelseorganisation är ju hämtad från serietidningarna och skall alltså inte ifrågasättas om man vill ha någon behållning av filmen. Sammantaget är det mycket fighting och en del mytologisnack med lite moralpredikningar. Det är snyggheten och variationen i actionen som imponerade på mig. Slutstriden – där de sex står mot en hel hord av vansinniga monster och faktiskt blir trötta – fick mig att tänka på Pearl Harbour för att det nästan aldrig tog slut, och för intensiteten. Det var medryckande. Efteråt kommer man inte ihåg mycket men man har haft kul. Du får liksom sex superhjältar till priset av en. Bra, va?

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: