Archive

Archive for November, 2012

Tai Chi Zero

November 18, 2012 Leave a comment

4/5
Watch it, after Hero, Kill Bill 2 and Scott Pilgrim vs. the World.
Enjoy the great action scenes, and the cartoon-style text labels popping up.
http://www.imdb.com/title/tt1981080
Seen 18/11 2012 @ Victoria

English

I festivalkatalogen kallar man filmen för ett hyperkinetiskt actionäventyr. Den här typen av kampsportfilm bygger ju på de snygga och snabba koreografierna, och en konnässör tycker kanske att det här är skåpmat. Men jag blev lite imponerad och uppskattar elegansen i koreografierna. Storyn är enkel; en kille måste lära sig Chen-kung fu, som är överlägsen annan kampsport, och som dessutom kan läka hans förbrända själ, innan han förgås av ett födelsemärke. Det finns en försmådd man som vill hämnas på byn där huvudpersonen får chans att bli hjälte. Och det blir lite romans. Filmen är första akten i en trilogi om mannen med födelsemärket, och slutet leder vidare till nästa konflikt. Det skall ju som bekant slåss en del i såna här filmer. Allt är ganska snyggt gjort, och jag gillar det serietidningsmässiga tilltaget med förklarande text som dyker upp mit i bild, både med skådespelares kampsportmeriter mitt under filmen, och som förstärkning av ljudeffekter. Sammantaget en ganska ordinär men väldigt trevlig kung fufilm.

Holy Motors

November 18, 2012 Leave a comment

5/5

Watch it! if you like to be challenged on underlying meaning and purpose. Along Synecdoche, New York, Truman Show, Bibliothèque Pascal, The Jonses and Pierrot le Fou. Personally, I still look forward to Mulholland Dr.

Enjoy the completely surreal telling, and the scene where the hero suddenly interacts with another “actor”.

http://www.imdb.com/title/tt2076220/

Seen 17/11 2012 @ Sture

English

En sån här film som man faktiskt vill skriva en uppsats om. En film som inte får plats i en uppsats, i en blogg eller i en tolkning. Det fina med den här är att man lockas att tänka, att försöka tolka bilderna och händelserna. Vad som faktiskt visas på bioduken är på nåt sätt sekundärt, men vi ser en man som åker runt i Paris och teatersminkar sig – mycket skickligt – mellan olika “möten” där han beter sig mycket olika. Han lämnar ett välbärgat hem som företagsledare med livvakter, är en skadad tiggerska på gatan, hånglar i en motion-capture studio, springer omkring vårdslöst på en kyrkogård där han äter blommor, hår och sedlar och kidnappar en fotomodell. Han mördar sin dubbelgångare – och finansmannen har var i början av dagen – och dör själv som gammal man, innan han tar en ny roll för natten – med en schimpans som fru och med ett schimpansbarn. Med mera. Allt utan uppenbar koppling mellan scenerna. Hela filmen börjar med en dröm där en man bryter sig ut ur sitt sovrum till ljudet av en ocean och dyker upp på en biograf. Ett par gånger interagerar han med andra personer som verkar göra samma sak som han. Allt är mycket gåtfullt. Vi funderar på vad alltihop kan betyda. Det är underbart lockande, till skillnad från en del gamla framska filmer vars intertextualitet är så väl gömd att knappt manusförfattarna vet vad de skrivit (det finns en flera timmar lång sekvens, filmad ur en bil som kör runt runt i en rondell utanför ett specifikt hus i Paris, medan någon läser en specifik text…). På mig går hjärnan på högvarv när de går uppför trapporna på varuhuset Samaritaine – som också betyder samarit! – och när finansmannen förvandlas till en tiggerska. Och när mannen är gift med en apa. En tolkning handlar om de olika roller vi spelar i livet, att vi alla är skådespelare i förhållande till varandra. Men vi måste också fundera på vad de olika scenerna förmedlar. Jag anar en kritik av kapitalism. Men jag kommer aldrig att få veta. Tack och lov för det!

Safety Not Guaranteed

November 18, 2012 Leave a comment

I actually cried at the end – for the first time at this year’s festival – when the main oddball explained how he needed a colleague in the fight against the rest of the world. A wonderful metaphor for love in a relationship. A local newspaper in Seattle finds a weirdo trying to go back in time, when the news are scarce. The writer looks out to pick up his teenage girlfriend in the same city with two interns doing the job. The writer is a cooky big city idiot who of course fucks up the story, but the female somewhat lonely intern makes friends with wacky guy. Soon love blossoms in parallel in several places, and we understand early that this is the type of movie where they could succeed to go back in time. The main oddball is pretty wacked, but has his strengths in Mark Duplass’ guise. Moreover, it’s aesthetically classic with nature nostalgia, moderately eccentric characters and hip pop-culture references. What makes me fall for it in the end is that the parallel between the love stories is just clear enough, and that the characters are just perfectly stupid. It’s not so remarkable, but very nice. And accessible!

Jag grät faktiskt på slutet – för första gången på festivalen – när huvudknäppisen förklarade hur han behövde en kollega i kampen mot omvärlden. En underbar metafor för kärlek i en relation. En lokaltidning i Seattle hittar en knäppgök som försöker åka tillbaka i tiden, under nyhetstorka. Skribenten vill mest ragga på sin tonårsflickvän i samma stad men har med sig två praktikanter som får göra jobbet. Skribenten är en stöddig storstadsidiot som såklart sabbar till det, men den kvinnliga lite ensamma praktikanten blir vän med knäppisen. Snart spirar kärlek parallellt på flera håll, och vi fattar snart att det här är den typ av film där de skulle kunna lyckas åka bakåt i tiden. Knäppisen är ganska knäpp men har sina starka sidor tack vare Mark Duplass. För övrigt är det väldigt formmässigt klassiskt med skogsnostalgi, lagom aparta karaktärer och hippa populärkulturella referenser. Det som får mig på fall till slut är den lagom tydliga parallellen mellan kärlekshistorierna och de lagom korkade karaktärerna. Det är helt enkelt inte så märkvärdigt, men väldigt fint. Och tillgängligt!

Miss Lovely

November 17, 2012 Leave a comment

Oh hell! This is about the exploitation of women in Bollywood during, say the eighties. People go to the cinema and the movie stops halfway, for softcore porn. And the crowd cheers. Honorable, yes, but it’s really a disaster. It’s terribly done – set design and costumes are vintage pretty, but the photo style is also ancient. Though the real problem is the focus of the film. Imagine Lilya 4-Ever – with the difference that the film depicts the pity of the guy who picks up the trafficking victim, and tricks her into the rapes.

Fy fan. Det handlar om utnyttjandet av kvinnor i Bollywood under, säg åttiotalet. Man går på bio och filmen avbryts halvvägs av mjukporr. Och publiken jublar. Hedervärt, men det är verkligen katastrof. Det är taffligt gjort – scenografin och kläderna är historiska, men det är fotot också. Vad värre är, det är katastrofalt inskränkt. Tänk er Lilja 4-ever – med skillnaden att filmen skildrar hur synd det är om killen som initialt lurar in traffickingoffret i våldtäkterna.

Svartur á leik / Black’s Game

November 16, 2012 Leave a comment

3/5

Watch it, after Drive, Pusher and A Somewhat Gentle Man.

Do enjoy the orgy scene like Eyes Wide Shut, and the bad-ass Icelandic.

http://www.imdb.com/title/tt1860181/

Seen 16/11 2012 @ Grand 4

English

Klassiskt kriminalthriller, med den skillnaden att också män blir utnyttjade sexuellt. Tungt, mörkt drama om svag kille som hamnar i helt fel sällskap och blir tung knarklangare. Nästan trovärdigt, men det behövs mer djup. María Birta är fantastisk kvinnlig underhuggare och Jóhannes Haukur Jóhannesson spelar riktigt bra som brutal knarklangare.

A Cadeira do Pai / Father’s Chair

November 16, 2012 Leave a comment

4/5
Watch it, instead of Frantic.
Enjoy Wagner Moura, and the beautiful photo.
http://www.imdb.com/title/tt2125425
Seen 16/11 2012 @ Grand 4
English
Det är märkligt hur en del filmer fångar mig, nästan omärkligt. Den här filmen har så mycket nerv och intimitet, trots en hel del hets och stress. Wagner Moura vet vi kan spela bra sen Tropa de Elite, men även hans motspelare är fina. En pojke försvinner från sina separerande föräldrar, och det visar sig vara noga planerat från hans sida. Pappan ger sig ut på en resa för att hitta sonen, och möter fattiga och udda personer. Och upptäcker livet förstås. Det är mycket snyggt och vackert gjort. Tyvärr stör en del detaljer i manuset, som en förlossning på två minuter, och det överdrivet socio-exotiska behövs inte. Det är snyggt och rörande, men skulle må bra av en vända till i manusmaskineriet.

The We and the I

November 16, 2012 Leave a comment

2/5

Instead, watch Do the Right Thing and The Science of Sleep.

Do enjoy the eightees-style music, and the bus driver’s moderately bad ass.

http://www.imdb.com/title/tt1618445/

Seen 15/11 2012 @ Victoria 2

English

Michel Gondry gav oss Eternal Sunshine of the Spotless Mind och skall hyllas för det, och för The Science of Sleep och Be Kind Rewind. Det är framgången med de filmerna som gör att han kan genomföra ett sånt här projekt – en bussåkarfilm om tonårsmonster i Bronx, med skådespelarelever. Det är ganska banalt, om ett gäng elever som grälar och bråkar på bussen från pluggets sista dag före sommaren. Ganska smart klippning, och helt bra foto. Men skådespelet är bra bara för att vara oprofessionellt. Titeln anspelar på grupptrycket bland tonåringar, och mer spännande än så blir det inte. Det var ett misstag att se den, vi ser fram emot Mood Indigo istället, som verkar vara kul igen.

The Sessions / Mitt längtande hjärta

November 15, 2012 Leave a comment

A paralyzed man who breathes in an iron lung (one of those old boxes with vacuum and a seal around the neck) has a university degree in English and would like to have some sex. He finds a sex therapist and learn about his sexuality and about his body. The main character is a faithful christian and confesses regularly his sinful thoughts. Everything is very nice and everyone is moved to tears. They even push that the therapist falls a bit for the client. With a little creativity, you can make a movie out of almost anything. If I had heard about this story (it is based on a true story), I had never seen the potential for a film, and that is of course my problem. But this is really thin. A disabled guy wants some tush, and gets it. There’s not much of a barrier to overcome, and the religious aspects never gets interesting – despite William H. Macy‘s magnificent figure as the priest. On the other hand, Helen Hunt is always great. See it, if you suffer from religious doubts, otherwise there are more interesting films.

En paralyserad man som andas i järnlunga (en sån gammal låda med undertryck och tätning runt halsen) har tagit universitetsexamen i engelska och skulle vilja ha lite sex. Han får kontakt med en sexterapeut och lär sig om sin sexualitet och om sin kropp. Huvudpersonen är troende och biktar sig regelbundet för sina syndiga tankar. Allt är mycket fint och alla blir rörda till tårar. Man vill tillochmed påstå att terapeuten faller lite för klienten. Med lite kreativitet kan man göra film av nästan vad som helst. Om jag hört talas om den här historien (det bygger på en verklig händelse) hade jag aldrig sett filmpotentialen, och det är såklart mitt problem. Men det här är verkligen tunnt. En handikappad kille vill ligga och får det. Det är inte mycket till hinder som han övervinner, och de religiösa aspekterna blir aldrig intressanta – trots William H. Macys magnifika gestalt som prästen. Å andra sidan är Helen Hunt alltid fantastisk. Se den om du lider av religiösa kval, annars finns det mer intressanta filmer.

The Color of the Chameleon

November 15, 2012 Leave a comment

4/5

Watch it, after Confessions of a Dangerous Mind and Munich. Personally I still look forward to Good Bye Lenin!

Enjoy the vintage photo style, and the wonderfully odd characters.

http://www.imdb.com/title/tt2311822/

Seen 14/11 2012 @ Victoria 2

English

En onanist blir värvad av Bulgariens hemliga polis i mitten av åttiotalet, och infiltrerar några bisarra existenser med sexuella referenser till revolution. Han blir avfärdad från säkerhetstjänsten men låter sig inte stoppas av det utan värvar folk till en påhittad underrättelseavdelning – S.E.X. Det blir hans biljett till hämd och utpressning när muren rasar. Det är en underbart fri historia där man anar att verkligheten ligger dikten nära. Man balanserar på precis rätt sida om gränsen till det vulgära och det banala, om än detaljer i historien mår bra av att inte skärskådas. Huvudrollen gestaltas med både nonchalans och precision och fotot är vackert gammaldags. Om det hade funnits en tydligare melankoli hade det här varit bästa filmen på Stockholms filmfestival 2012.

Wrong

November 14, 2012 Leave a comment

3/5

Watch it, after Rubber and The Exterminating Angel.

Do enjoy the surreal yet almost coherent story.

http://www.imdb.com/title/tt1901040/

Seen 14/11 2012 @ Bio Rio

English

Okej, det är inte för skådespelarinsatserna man ser de här filmerna. Men det är väldigt underhållande med så rå surrealism och ett så fritt tänkande. En man vägrar erkänna att han joggar. Det regnar oupphörligt från sprinklersystemet på kontoret. En kvinna blandar ihop två personer om och om igen. En man dör och fortsätter drömma om sitt ofödda barn. Ändå är den sammanhållande tråden en hund som kidnappats – för skönheten i återföreningen. Efter att ha sett Rubber hade jag för höga förväntningar, men det var fortfarande underhållande. Perfekt att ha på i bakgrunden.