Home > On movies, Stockholm Film Festival 2012 > De rouille et d’os / Rust and Bone

De rouille et d’os / Rust and Bone

December 20, 2012 Leave a comment Go to comments

Rust and Bone

An uptight Marion Cotillard is an orca trainer and loses her lust for life along with her legs. A morally exhausted amateur boxer tries to present a life for himself and his son, and brings back money as a guard and on streetfights. The glamour factor is as low as in Jacques Audiard’s earlier masterpieces, but there is a strange romance about it. Maybe it’s simply about Cotillards femininity, because both The Beat That My Heart Skipped and A Prophet was fairly laddish pieces. Then is her character not exactly pricess charming, handling the betting at street fights. Mattias Schonaerts was great as the silent and castrated bull breeder in Bullhead, here he is as quiet though there is a reluctant warmth in the way he takes care of his son. The romanticism is a bit difficult to access, and you don’t really like the boxer, but there is something going on. Audiard is a master of slow character development. Then it’s fascinating – technically – how they made Cottilards legs disappear. They’re just not there! That’s what I thought about most of all.

En surknäppt Marion Cotillard tränar späckhuggare och blir av med benen (inte så späcktakulärt men ganska snyggt) och livslusten. En moraliskt utmattad amatörboxare försöker få ihop tillvaron för sig och sin son, och drar in pengar som väktare och på svarta boxningsmatcher på gatan. Glamourfaktorn är lika låg som i Jaques Audiards tidigare storverk, men det finns en romantik som är svår att sätta fingret på. Kanske är det så enkelt som Cotillards femininitet, eftersom både Mitt hjärtas förlorade slag och En profet var hyfsat grabbiga stycken. Sen är ju hennes karaktär inte precis prisessan på ärten, när hon sköter svartspelet på gatufighterna. Mattias Schonaerts var klockren som tvär och kastrerad tjuruppfödare i Bullhead, här är han lika tystlåten fast det finns en motvillig värme i hur han tar hand om sin son. Romantiken är lite svåråtkomlig, och man gillar inte riktigt att gilla boxaren men det händer grejer. Audiard är en mästare på långsam karaktärsutveckling. Sen är det fascinerande – rent tekniskt – hur de trollat bort Cottilards ben. De finns verkligen inte! Det var vad jag funderade allra mest på.

  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: