Home > On movies > Jack Reacher

Jack Reacher

Jack Reacher

For the first time ever I did not feel like the hero of the film, when I walked out of the theatre. It may be because of my age – or because of the movie. Tom Cruise plays a former military police who went underground “first as an exercise, then as an addiction.” He suddenly appears when a former military sniper is accused of having shot and killed five people totally random. As viewers, we see that the arrested person is not the same guy that brought down the shots, and pretty soon Cruise is also hunted for crimes he did not commit – while investigating the murders. There’s all the usual stuff, with an idealistic – blonde – lawyer, and a hero that crosses all boundaries and still get to be America’s hero. The plot is rather artificial and have big logical gaps. So there’s nothing new under the sun, though it’s unusual that the hero commits outright executions, making the hypocricy in this kind of movies even more obvious, but no less bizarre. There’s even a few scenes – just a couple of glances – to show that the hero is a woman’s man, so we won’t believed he’s gay, although he doesn’t get under the skirt of  quivering Rosamund Pike. However, there are some really nice scenes. Never have I seen the title of the film in such small print – but effective, and the car chase are pretty nice. And how cool is it not, to have Werner Herzog play the malevolent villain? But that doesn’t make it worth watching.

För första gången någonsin kände jag mig inte som hjälten i filmen, när jag gick ut från salongen. Det kan vara åldern – eller så är det filmen. Tom Cruise spelar en före detta militärpolis som gått under jorden “först som en övning, sedan som ett missbruk”. Han dyker plötsligt upp när en före detta militär prickskytt står anklagad för att ha skjutit ihjäl fem personer helt slumpmässigt. Som tittare får vi se att den gripne inte är samma kille som fällde skotten, och ganska snart är Cruise också jagad för brott han inte begått – medan han utreder morden. Det blir det vanliga med en idealistisk – blond – advokat, och en hjälte som går över alla gränser och ändå får vara Amerikas hjälte. Handlingen är ganska krystad och har stora logiska luckor. Alltså inget nytt under solen, fast det är ovanligt att hjälten begår regelrätta avrättningar, vilket gör det skenheliga i en sån här film ännu mer uppenbart, men inte mindre bisarrt. Man har tillochmed tagit med ett par scener – bara ett par ögonkast – för att visa att hjälten verkligen är en kvinnokarl, så vi inte nånsin skall tro att han är homo fast han inte tränger in i Rosamund Pikes skälvande uppenbarelse. Däremot finns det en del riktigt snygga scener. Aldrig har jag sett filmens titel i så liten text – men effektfullt, och biljakterna är ganska tuffa. Och hur coolt är det inte att Werner Herzog spelar ondsint skurk? Men inte är det nåt att se för det.

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: