Home > On movies, Stockholm Film Festival 2012 > Insensibles / Painless

Insensibles / Painless

December 2, 2012 Leave a comment Go to comments

Painless

A film about the horror of the Franco regime – but not really. It does show the horrors in Spanish modern history, but the film goes further than just showing terror and tells us to really deal with the heritage and survive with the scar instead of perish with silence. I understand the theme is still uncommon in Spanish art. David, a neurosurgeon (!), find out he has leukemia and needs a bone marrow transplant. When he seeks out his parents for matching bone marrow, he learns that they are not his biological parents and that his foster father took the son from a prison. At the same time, we follow a story from the time before the civil war, of children who are incabable of feeling pain and are therefore held in prison. One of them eventually becomes a specialist in pain during the fascist regime. The film is intricately constructed with interediting between the two parallel and later intertwined stories. There are several layers of psychology and meaning that certainly is beyond my understanding because I never lived in a fascist dictatorship, but the film is deeply touching with humanism and honest feelings despite the horrors. The photo is incredibly beautiful, especially the historical parts. I just wish I was able to experience it truely – in Spain.

En film om det hemska med Frankoregimen – nej inte riktigt. Den visar visserligen hemskheter i Spaniens moderna historia, men går längre än att bara visa upp terror och ropar åt oss att hantera vårt arv och leva vidare med skadan istället för att gå under i tystnad. Såvitt jag förstår är det fortfarande ovanligt med det temat i Spansk konst. David, en neurokirurg (!), får reda på att han har leukemi och behöver en benmärgstransplantation. När han söker upp sina föräldrar för deras benmärg framkommmer det att de inte är hans biologiska föräldrar, och att hans fosterfar tagit sonen från ett fängelse. Samtidigt följer vi berättelsen om barn före inbördeskriget, som inte kan känna smärta och därför spärras in. En av dem blir en alldeles särskild specialist i smärta under fascisternas regim så småningom. Det är intrikat konstruerat med klippning mellan de två parallella och till slut sammanvävda berättelserna. Flera lager av psykologi och innebörd går mig säkerligen förbi eftersom jag inte levt i en fascistdiktatur, men filmen berör med humanism och allvar trots hemskheterna. Fotot är fantastiskt vackert, framför allt i de historiska klippen i fängelset. Jag önskar bara att jag kunde uppleva den – i Spanien.

  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: