Home > On movies > Hassel – Privatspanarna

Hassel – Privatspanarna

December 2, 2012 Leave a comment Go to comments

Hassel - Privatspanarna

Roland Hassel was a cop hero on Swedish TV in the late eighties. Though I was young, I remember them clearly. One scene actually often comes to me, when Hassel gets trapped in a refrigerator room and is about to freeze to death. Funnily enough, there’s a bit of the same doomsday feeling with this, the very last Hassel movie, when a retired Roland Hassel has given up all pride and resignates in the role of one of many crazy conspiracy theorists around the murder of Olof Palme. There’s not much that works out for him – even when he orders transportation service to a colleague, he gets stuck with the automatic answering machine. You must understand that this is not a cop movie. It’s hardly a film about a police officer. Almost all we see is different enactments of the murder by a group of private detectives / conspiracy theorists. We see nothing of his personal life, except when he gazes out from a giant block of flats in loneliness and frustration. The photo is handheld camera with VHS quality (when the film was presented, we were told it was filmed this way, it wasn’t the cinema’s equipment!). The director / writer / filmmaker Måns Månsson has said in several interviews that this is about restoring Swedish police films, and to ensure that the character Roland Hassel is not raped by some new project like Beck / Van Veeteren / Maria Wern. The only thing I see of restoration is that the character has lost all his pride. There’s a little drama – he has a sharp eye and is a bit skeptically aloof to the other maniacs, and it’s funny with cameos by Täppas Fogelberg and Göran Lambertz. But honestly – it’s not enjoyable and you have to expect more with a goal like that.

Roland Hassel var polishjälte i slutet av åttiotalet. Även om jag var liten när de gick på TV så minns jag dem tydligt. En scen kommer faktiskt ofta tillbaka, den när Hassel blir instängd i ett kylrum och håller på att frysa ihjäl. Lustigt nog är det lite av samma domedagskänsla i den här, den utlovat sista Hasselfilmen, när en pensionerad Roland Hassel har givit upp all stolthet och resignerat i rollen som en av alla tokiga konspirationsteoretiker kring palmemordet. Det är inte mycket som fungerar för honom – till och med när han beställer färdtjänst till en kollega i privatspanargruppen kör han fast med den automatiska telefonsvararen. Man måste förstå att det här inte är en polisfilm. Det är knappt en film om en polis. Nästan det enda vi ser är rekonstruktioner av palmemordet som några privatspanare/konspirationsteoretiker sysselsätter sig med. Vi ser inget av hans privatliv, förutom när han blickar ut från ett gigantiskt hyreshus i ensamhet och frustration. Det är handhållen kamera med VHS-kvalitet (när filmen presenterades ursäktade man sig med att det var filmat på det här sättet, det var inte fel på salongens utrustning!). Regissören/manusförfattaren/filmaren Måns Månsson har sagt i flera intervjuer att det handlar om att återupprätta Svensk polisfilm, och att säkra att karaktären Roland Hassel inte våldtas av något nytt projekt av typen Beck/Van Veeteren/Maria Wern. Det enda jag ser av det är egentligen att karaktären har tappat all sin stolthet. Det är lite drama, han har en vass blick och är lite skeptiskt distanserad till de andra galningarna, och det är kul med Täppas Fogelberg och Göran Lambertz. Men ärligt talat – det är inte njutbart och man måste förvänta sig mer med en sån målsättning.

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: