Home > On movies > Laurence Anyways

Laurence Anyways

November 24, 2012 Leave a comment Go to comments

It’s almost three hours of transsexual drama. Bold, for being just the third film by Xavier Dolan. On the other hand, he has been hailed to the skies for his previous films and opened last year’s film festival in Stockholm. Here we follow Laurence, a poet and language teacher who begins a change of sex. He lives in a long relationship with a woman, and the film focuses as much on her difficulties, which is good. We see the relationship before the change, and when he talks to his partner about his decision. There is a long second act, where the main character tries to live as a woman – from the courage to stand before his class as a woman, to a homophobic fight at a tavern. And finally an almost poetic final act, in which the relationship with the woman again is the lead. It is fascinating how the focus of the film is the relationship with the woman, and the difficulties of living together when one of them changes sex. It’s not about coming out as a homosexual (the main character is not attracted to men) which have demanded courage of Dolan, and makes the whole movie more dynamic and interesting. On the other hand, every angle of the story gets space and the film is very long. It is very beautiful with raining leaves, slow motion and incredibly stylish clothes. Therefore, some creative editing in both script and film have been in place. For editing is perhaps Xavier Dolan’s weakest side, being so talented at everything else. Jacques Audiard says that a filmmaker balances between too much realism – which is boring – and too much stilism – which no one believes. Here we get a little too much of both form and content, but it’s good.

Det är nästan tre timmar transdrama. Vågat, som tredjefilm av Xavier Dolan. Å andra sidan har han hyllats otroligt för sina tidigare filmer och mötte publiken vid öppningen av förra årets filmfestival i Stockholm. Här följer vi Laurence, en poet och språklärare som börjar byta kön. Han lever i en lång relation med en kvinna, och filmen fokuserar lika mycket på hennes svårigheter, vilket är bra. Vi ser relationen innan könsbytet och när han berättar om sitt beslut för sambon, en lång andraakt av filmen hur huvudpersonen provar att leva som kvinna och de svårigheter det innebär – allt från modet att stå inför sin klass som kvinna, till homofoba slagsmål på en krog – och slutligen en närmast poetisk sista akt där relationen med kvinnan åter spelar huvudrollen. Det är fascinerande hur fokus för filmen ligger på relationen till kvinnan, och svårigheterna att leva tillsammans när den ene byter kön. Det handlar inte om att komma ut som homosexuell (huvudpersonen är inte attraherad av män) vilket måste krävt mod av Dolan, och gör hela filmen mer dynamisk och intressant. Å andra sidan får varje vinkling av historien mycket utrymme och filmen är väldigt lång. Det är mycket snyggt med regnande löv, slow-motion och otroligt snygga kläder. Därför hade lite kreativ klippning i både manus och film varit på sin plats. För just klippningen är kanske Xavier Dolans svagaste sida, när han är så skicklig på allt annat. Jacques Audiard säger att filmskapare balanserar mellan för mycket realism – som är tråkigt – och för mycket stilism – som ingen tror på. Här får vi väldigt mycket av både form och innehåll, men det är bra.

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: