Home > On movies > Searching for Sugar Man

Searching for Sugar Man

Could you imagine a better story: a great artist is discovered by a record label in a sleazy bar and makes two records that flops completely. He returns to his usual construction job and shoots himself on stage during a disastrous gig. The records then become extremely popular in South Africa, and a central inspiration to the white protest movement against apartheid. The opening is magnificent. We drive along the coastal roads above Cape Town and dive into a modern record store. Then it becomes tiresome when old music producers tells Rodriguez’ (the artist) greatness and they try to dig out exactly how he was set up. Eventually the focus comes back on the theme, and the second half runs by with excitement and fascination. The music is great and we get to hear most from Rodriguez’ two albums. It a little like Nick Drake – and that’s very good. Although some interviews in the first half are tiring, it’s more or less interesting all the time, and it’s really exciting before the end. As a documentary, it’s also very interesting when Malik Bendjelloul fools us in the beginning. He tells a false story, to keep the excitement going, before revealing the truth. When Joaquin Phoenix falsly defects from Hollywood in I’m Still Here we follow an actual event, though a prank. Here we’re witheld from the key facts in the name of excitement. It definately works, but I feel a bit like a fool. Watch and decide for yourself!

Kan ni tänka er en bättre historia: en fantastisk artist blir upptäckt av ett skivbolag på en sjaskig bar och ger ut två skivor som floppar totalt. Han återgår till sitt vanliga byggjobb och skjuter sig på scen under ett katastrofalt gigg. Skivorna blir sedan omåttligt populära i Sydafrika, och en central inspiration för den vita proteströrelsen mot apharteid.
Öppningen är magnifik. Vi åker längs kustvägarna ovanför Kapstaden och dyker in i en modern skivbutik. Sedan blir det genuint tröttsamt när flera gubbiga musikproducenter bedyrar Rodriguez (artistens) storhet och man grottar ner sig i exakt hur han blev blåst. Småningom koncentrerar man sig på temat igen, och andra halvan flyger fram i spänning och fascination. Musiken är väldigt bra och vi får ganska mycket till livs från Rodriguez två skivor. Ganska mycket påminner om Nick Drake – och det är väldigt bra. Trots att några intervjuer i första halvan är tröttsamma så hålls intresset uppe hela tiden, och det är verkligen spännande innan slutet. Som dokumentär är det också väldigt intressant när Malik Bendjelloul blåser oss i början. Han förmedlar helt enkelt osanningar, för att hålla spänningen uppe. När Joaquin Phoenix fejkar avhopp från Hollywood i I’m Still Here får vi följa en riktig händelse, om än ett lur. Men här undanhålls vi centrala fakta för spänningens skull. Det fungerar onekligen, men jag känner mig också lite lurad. Se och avgör själv!

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: