Home > On movies > Omar m’a tuer / Omar Killed Me / Omar dödade mig

Omar m’a tuer / Omar Killed Me / Omar dödade mig

Folkets Bio and Zita – The Peoples Cinema – shows the winner of the film festival CinemAfrica. They’ve never been more satisfied than now, showing a French film about a Moroccan gardener in Cannes, subjected to a miscarriage of justice. The funniest thing was the full-blood communist presenting the film with the greeting “You have to… uh… we would appreciate if you bring your wine glasses out of the theatre.” Anyway, gardener Omar Raddad is convicted of murdering his employer – obviously innocent – mainly because the killer wrote “Omar killed me” in the victim’s blood, on the wall. Facts are deleted and witnesses silenced. No question you pity the righteous and humble Omar, on hunger strike to have a new trial. He fights for acquittal even after release. There’s not the smallest spot in his person. We see him playing at the casino in the beginning, but the proof that he didn’t buy sex are two hookers who don’t recognize his picture. It all gets very biased. Not the smallest speck of doubt regarding Omar’s innocence is allowed when we leave the theatre. It’s a bit tiring, like Sami Bouajila‘s little excessive acting and the constant close-up photo (or was it because I was on the second row?). Though, it’s very neat, and the jumps between the trial and the private investigation that followed, brings excitement all the way through. The case certainly brings up your emotions, but there must be some credible complexity in the characters for it to be interesting. It seems that the case is very similar to the century old Dreyfus affair, and it had been exciting with a parallel to that instead of a simple argumentation for one sake.

Folkets bio och Zita visar vinnaren från CinemAfrica. Aldrig har de varit nöjdare än när de visar en fransk film om en marockansk trädgårdsmästare som utsätts för ett justitiemord. Det roligaste på visningen var när rödvinskommunisten presenterade filmen med hälsningen “ni måste… öh… vi skulle uppskatta om ni tar med vinglasen ut ur salongen.” Iallafall, trädgårdsmästare Omar Raddad blir uppenbart oskyldigt dömd för mordet på sin arbetsgivare, pga. att mördaren skrivit “Omar dödade mig” i offrets blod på väggen. Fakta raderas och vittnen tystas. Det är mycket synd om den rättrådige och ödmjuke Omar som hungerstrejkar för att få upprättelse. Han kämpar för frikännande tillochmed efter benådandet. Det verkar inte finnas den minsta fläck i hans person. Att han spelade på casinot får vi se i början, men beviset mot att han köpte sex är två horor som inte känner igen honom på bild. Det hela blir väldigt tendentiöst. Inte minsta fläck av tvivel på Omars oskuld får finnas i betraktaren när vi lämnar salongen. Det är lite tröttsamt, liksom Sami Bouajilas lite överdrivna spel och det väldigt närgångna fotot (eller var det för att jag satt på andra raden?). Däremot är det väldigt snyggt, och klippningen mellan rättegången, och efterforskningarna som följde ger spänning hela filmen igenom. I en film som den här måste det finnas någon trovärdig komplexitet i karaktärerna för att det skall bli intressant. Men det är onekligen behjärtansvärt. När Södertäljeligan får resning pga. ett formfel – betänk att det är priset vi betalar för att färre trädgårdsmästare åker dit oskyldiga.

Categories: On movies
  1. October 7, 2012 at 12:39

    Oups. Den här artikeln blev visst åttonde högsta googleträffen för “Södertäljeligan rättegång”. Få se om det leder till fler besök på sidan – eller mordhot…

  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: