Home > On movies > Palme

Palme

September 22, 2012 Leave a comment Go to comments

So this is the big reestablishing documentary about Olof Palme. Some people pointed out that it’s taken a long time, and perhaps that is good. But it indicates the sensitivity of the subject. The film presents Palme’s life from his parents’ background and his birth to the assassination and funeral. It’s very nice and quite interesting. We learn a lot that we’ve forgotten or never known about a central person in Sweden’s modern history and situation. But in the end it’s merely a chronological account with moderately different opinions. There’s an incredible amount of good archive pictures – early in the film Palme is interviewed in the locker room after a game of tennis, in French. It’s priceless. And the ending with the eulogy by Anna Lindh touches deeply. The pictures show how he is aging significant not only in appearance but also in attitude and in work. By watching the film, I consider Palme a pretty rough and selfish person. That’s interesting because the only interview that openly criticize him is Carl Bildt. Had it been a French movie, it would have been oriented by themes instead of chronologically. That would have required a divinely gifted filmmaker but had of course been much more interesting. Now at least we learn a lot of important history, and see great pictures.

Det här är alltså den stora återskapande dokumentären om Olof Palme. En del har påpekat att det tagit väldigt lång tid, och det kanske är bra. Men det indikerar känsligheten i ämnet. Filmen redovisar Palmes liv från föräldrarnas bakgrund och hans födelse till mordet och begravningen. Det är väldigt snyggt och ganska intressant. Vi lär oss väldigt mycket som vi glömt eller aldrig vetat, om en central person i Sveriges moderna historia och situation. Men i slutändan är det mest en kronologisk redovisning med lite lagom skftande åsikter. Det är otroligt mycket snygga arkivbilder – i början intervjuas Palme i omklädningsrummet efter en tennismatch, på franska. Oslagbart. Och slutet med Anna Lindhs begravningstal lämnar en inte oberörd. Bilderna visar hur han åldras väldigt påtagligt inte bara till utseendet utan även i sin attityd och i arbetet. Genom filmen uppfattade jag Palme som en rätt bufflig och egoistisk typ. Det är intressant eftersom den enda intervjun som öppet kritiserar Palme är Carl Bildt. Om det hade varit en fransk film skulle den orienterats tematiskt istället för kronologiskt. Det skulle krävt en gudomligt begåvad filmskapare men hade förstås varit mycket mer intressant. Nu lär vi oss iallafall en massa viktig historia, och får se jättefina bilder.

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: