Home > On movies > The Dark Knight Rises

The Dark Knight Rises

It didn’t work. To top The Dark Knight was impossible. This is still a great movie and four points out of five is a bit illiberal for one hundred sixty-five minutes of heavy and beautiful action with intellectual layers. But you have to expect more after such a magnificent film as the last. Neither it has Heath Ledger – as The Joker – or a real vigilante like Two-Face Harvey to mirror Batman’s actions. The film is based on Batman’s return after taking the blame for the murder of a prosecutor who has gone mad in the last film. That allowed for a cleanup of the city in the prosecutor’s glorified name and eight years of crime-free peace. Knowing that these films require multiple views to fully grasp, I don’t understand exactly why Batman returns. Eventually, here are the usual themes of revenge and love. A bit simple for Christopher Nolan, is it not? There is some mumbling about letting fear take over to find the strength, while Bruce Wayne builds muscles in a dungeon after having his back broken by Bane. Even the antagonists are unlikely. A bad-to-the-bone piece of muscle without bits of his own initiative, and a false character who’s just looking for revenge. It’s not very convincing – or meaningful – in comparison to the moral and intellectual reflections in The Dark Knight. The highlight is when Alfred talks about Gotham’s needs of Bruce Wayne rather than of Batman. And when Robin is introduced.

Det gick inte. Att toppa The Dark Knight var omöjligt. Det här är fortfarande en jättebra film och fyra poäng av fem är lite fegt för etthundrasextiofem minuter tung och snygg action med intellektuella övertoner. Men man måste förvänta sig mer efter en så magnifik film som den förra. Man har heller inte Heath Ledger – som Jokern – eller en riktig hämnare som Two-face Harvey att spegla Batmans handlingar i. Filmen bygger på Batmans återkomst efter att han i förra filmen tog på sig mordet av en åklagare som blivit galen. Det möjliggjorde en upprensning av staden i åklagarens glorifierade namn och åtta år av brottsfritt lugn. Med respekt för att de här filmerna behöver flera visningar för att sätta sig, så fattar jag inte riktigt varför Batman kommer tillbaka. Småningom visar det sig att det handlar om de gamla vanliga temana hämnd och kärlek. Lite banalt för Christopher Nolan, inte sant? Sen blir det lite mumbojumbo om att låta skräcken ta över för att hitta styrkan, medan Bruce Wayne bygger upp sig i en fängelsehåla efter att fått ryggen knäckt av Bane. Tillochmed antagonisterna är osannolika. En genomond muskelknutte utan egna initiativ och en hal typ som bara hämnas. Det är inte riktigt trovärdigt – eller meningsfullt – i jämförelse med de moraliska och intellektuella funderingarna i The Dark Knight. Höjdpunkten blir när Alfred framhäver Gothams behov av Bruce Wayne snarare än av Batman. Och när Robin introduceras.

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: