Home > On movies > J. Edgar

J. Edgar

The guy in the video store thought that this movie went straight to DVD in Sweden because it is too internally American. Given that J. Edgar Hoover died in 1972 and that his most important acheivements were made in the thirties, the movie is not so much about politics as it is about the person Hoover – I guess It’s not many left who can relate to what he did. And that is of course the interesting angle, he seems to have been a bit weird, still accomplishing important things. Like the fingerprint records and other forensic police methods. The film claims that he was gay but too afraid to develop the platonic relationship he had with his closest (male) employee. And he was a little paranoid and collected holds on everyone, to be able to carry through his ideas. The most impressing thing with the film, though, is that Clint Eastwood still makes good movies – at age eighty-one. For it is of course a solid and good craft, even though I have a few objections. Worst of all is the aged Tolson’s (the beloved employee) age makeup. It’s literally outside Armie Hammer‘s body. While the others have been fully functionally shaped. We follow J. Edgar by his professional life in flashbacks, as he has his memoirs written. It’s okay, and Leonardo DiCaprio acts convincingly as old. Perhaps it is the understanding of his work that I miss. It is difficult to see why I should care about this. And that’s exactly what he said in the video store…

Killen i videobutiken trodde att den här filmen gick direkt till DVD i Sverige för att den är för internt Amerikansk. Med tanke på att J. Edgar Hoover dog 1972 och att hans viktigaste åstadkommanden gjordes på trettiotalet, så handlar filmen inte så mycket om politik som om personen Hoover – det är liksom inte så många kvar som har en relation till det han gjorde. Och just det är spännanade, han verkar ha varit en lite knäpp typ som åstadkom bra saker bland all galenskap. Som fingeravtrycksregister och andra vetenskapliga polismetoder. Filmen hävdar att han var homosexuell men för rädd för att utveckla den platonska relation han hade med sin närmaste (manliga) medarbetare. Och att han var lite paranoid och samlade hållhakar på precis alla, för att få igenom sina idéer. Mest av allt imponerar att Clint Eastwood fortfarande gör bra film – vid åttioett års ålder. För det är såklart ett gediget och bra hantverk, fastän man har lite invändningar. Värst är den åldrade Tolsons (medarbetaren) ålderssmink. Det sitter bokstavligen utanpå Armie Hammers kropp. Medan de andra har fått helt fungerande utseenden. Vi följer J. Edgar genom sitt professionella liv i återblickar, allteftersom han låter skriva sina memoarer. Det är okej, och Leonardo DiCaprio spelar övertygande som gammal. Kanske är det förståelsen av hans gärning som jag saknar. Det är svårt att förstå varför jag skall bry mig om det här. Och det var ju det han sade i videobutiken…

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: