Home > On movies > Jiro Dreams of Sushi

Jiro Dreams of Sushi

I choose to believe, that there are lazy Japanese. This movie contradicts that, but is not entirely credible. It’s very much a commersial for one single sushi restaurant, though it’s seems to be the best in the world. Jiro is eighty and still work more than full time with his sushi restaurant since sixty years back. He knows sushi. Yet the title is misleading, we see very little creativity in the restaurant. It’s all about dedication and very hard work. The same thing is repeated again and again behind the counter. Also, the movie lingers off in the middle to talk about how hard it is to find good fish nowadays, and that the seas are being robbed. That’s admirable, but clearly staged as the fish merchants must be reminded of their lines. The Sushi Master is impressive, and presents inspiring insights about life and about food, “I have a good tasting sense, but I wish my sense of smell was better.” Then he sacrificed his whole family life, and everything else in life to run the restaurant. Sad, but let’s go to Tokyo and eat the world’s best sushi.

Jag väljer att tro, att det finns lata japaner. Den här filmen motsäger det, men är inte helt trovärdig. Det är väldigt mycket reklam för en enda sushirestaurang, om än det är världens bästa. Jiro är åttio år och arbetar fortfarande helt och fullt med sin sushirestaurang sedan typ sextio år. Han kan sushi. Ändå är titeln missvisande, vi får se väldigt lite kreativitet i restaurangen. Istället handlar det om hängivenhet och väldigt hårt arbete. Samma sak upprepas om och om igen bakom disken. Dessutom spårar det ur i mitten till att handla om hur svårt det är att få tag i bra fisk nuförtiden, och att haven håller på att utfiskas. Det är lovvärt, men uppenbart regisserat eftersom fiskhandlarna måste påminnas om sina repliker. Sushimästaren är imponerande, och presenterar inspirerande insikter om livet och om mat “jag har ett bra smaksinne, men jag önskar att mitt luktsinne var bättre”. Sen har han offrat hela sitt familjeliv, och allt annat i livet för att driva restaurangen. Trist, javisst. Men nu vill jag åka till Tokyo och äta världens bästa sushi.

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: