Home > On movies > Safar e Ghandehar / Kandahar

Safar e Ghandehar / Kandahar

What is culturally conditioned taste? The question comes up when I, quite short into the film, is shocked by how strongly biased it is, portraying the Taliban as stupid tyrants. For no matter what one thinks about the Taliban, it’s hard to take criticism seriously when it only mocks its victim. But maybe that’s because I’m used to equally strong views expressed so you can hardly see them. Here it’s expressed in direct lines “These people do not need a doctor – they need a vicar.” I don’t like that, regardless of culture. Further, the acting is generally crap. Some beautiful scenery passes by, and the topic is of course deeply engaging. But it is not so easily enjoyable.

Vad är kulturellt betingad smak? Frågan dyker upp när jag ganska kort in i filmen chockas av hur starkt vinklad den är, och framställer talibaner som korkade tyranner. För oavsett vad man tycker om talibaner så är det svårt att ta kritik på allvar när den bara förlöjligar sitt offer. Men det kanske är för att jag är van att lika starka åsikter uttrycks så man knappt anar dem. Här uttrycks det i direkta repliker “These people don’t need a doctor – they need a vicar”. Det har jag svårt för, oavsett kultur. Dessutom är det genomgående uselt skådespel. En del vackra vyer drar förbi, och ämnet är såklart djupt engagerande. Men det är inte så lätt njutbart.

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: