Home > On movies > The Artist

The Artist

  • 4/5
  • Watch it, if you actually enjoy a silent movie. But don’t forget Sunset Boulevard. Personally I still look forward to Ed Wood.
  • Enjoy the silence. And the wonderful dancing scene where the actors completely loose it for each other.
  • http://www.imdb.com/title/tt1655442/
  • Seen 21/3 2012 @ Filmstaden Söder 9

This is an original silent film. As it used to be in the twenties. Just so you don’t miss that. Maybe I got preconceived ideas, but I was happily surprised that no one walked out of the theatre when there was no talk at all. It got five Academy Awards, which is not surprising. This is probably the perfect way to win statuettes: the academy is made up of past winners – i.e. filmmakers; the film uses filmmaking to picture pride and love; the nostalgia is perfect with a real silent film; someone else (Michel Hazanavicius) made the film that everybody wanted to see but no one dared to make. It’s sort of an open loveletter to the industry. Yet that doesn’t matter, it’s a great movie that deserves to be seen – with or without awards. A really nice story and a well developed character. Everybody over-acts to the max – just wonderfully appropriate. The only thing I don’t like is that there’s nothing new at all. Hardly any creativity at all. Even the dialogue is written like in the old times. Too bad for something as cool as a silent film.

Det här är en vanlig stumfilm. Som det var på tjugotalet. Bara så du inte missar det. Kalla mig fördomsfull, men jag blev glatt överraskad av att ingen gick från visningen när man fattade att det inte skulle bli nåt prat alls. Den har fått fem oscarsstatyetter, vilket inte är så konstigt. Upplägget i filmen utgör troligen själva facit för hur man vinner statyetter: Oscarsjuryn består av tidigare vinnare – alltså filmmakare; filmen använder filmmakande som bild för stolthet och kärlek; nostalgieffekten blir total med en riktig stumfilm; någon annan (Michel Hazanavicius) gjorde filmen som alla ville se men ingen vågade göra. Det blir liksom en öppen kärleksförklaring till själva branschen. Ändå spelar det ingen roll, det är en jättebra film som förtjänar att ses – med eller utan priser. En verkligt fin historia och en välutvecklad huvudkaraktär. Alla spelar över till max – helt underbart och adekvat. Det enda jag surar lite över är att man inte gjort någonting nytt, inga kreativa grepp alls. Till och med textskyltar med dialog. Synd på nåt så coolt som stumfilm.

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: