Home > On movies > Mission: Impossible – Ghost Protocol

Mission: Impossible – Ghost Protocol

These films get longer and longer. Now it’s two hours and nineteen minutes. It is impressive that the tension is kept high the whole way through. Only the necessary final scene is tiring, and possibly that the story keeps taking another turn even though the team fails all the way to the final battle. The choreography is okay though I enjoyed more the freedom of thought in John Woo’s sequel. This film marks the complete transition to franchise, without respect of the background story. Now there is no longer a limit to how many movies you can do. And Tom Cruise produces.

De blir längre och längre, de här filmerna. Nu två timmar och nitton minuter. Det är imponerande att spänningen ändå hålls uppe hela vägen. Bara den pliktskyldiga slutscenen känns riktigt tröttsam, och möjligen att storyn tar ytterligare en vändning hela tiden fastän gänget misslyckas hela vägen till slutstriden. Koreografin är okej fast jag njöt mer av John Woo’s tankefrihet i tvåan. Med den här filmen har man tagit steget fullt ut till franchise, utan att ta hänsyn till ramberättelsen. Nu finns det inte längre någon gräns för hur många filmer man kan göra. Och Tom Cruise producerar.

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: