Home > On movies > Angèle et Tony/Angèle and Tony/Kärlek i Normandie

Angèle et Tony/Angèle and Tony/Kärlek i Normandie

September 26, 2011 Leave a comment Go to comments

It took me a while to realize how strong the realism is in the film. Not that it isn’t obvious – the film starts off with the protagonist buying a doll for a fuck – but it’s never for shock or to shove it up your nose. On the contrary, we meet the characters in the middle of their daily lives and everything is down to earth. This is probably one of the best told character descriptions I’ve seen. You know the artificial feeling when two persons talk about the main character just for us to know its background. None of that here. Actually, we don’t get to know much at all. A woman bumps into a man in a cafe. They mention personals. She’s got obvious social problems and a son with the father’s parents. The man lives with his mother and doesn’t get anywhere. They apparently share a troubled interest in continuing together, but the background to that interest is evolved parallel to the story and becomes part of the film’s engine. Then there are of course some problems with the film. It’s quite slow. The identification doesn’t work very well, though that’s individual to some extent. Afterwards, it was beautiful and promised a lot, but is a parenthesis in the great cynical world.

Det tog ett tag innan jag insåg hur stark realismen är i filmen. Inte för att det inte är uppenbart – filmen börjar med att huvudpersonen köper en docka för ett skjut – men det handlar aldrig om att chockera eller skriva nåt på näsan. Tvärtom träffar vi karaktärerna mitt i sin vardag och allt känns helt naturligt. Det är en av de snyggast berättade karaktärsbeskrivningar jag sett, tror jag. Ni vet, det där krystade när två bifigurer pratar om huvudpersonen bara för att vi skall få veta dess bakgrund. Inget sånt här. Vi får faktiskt inte veta mycket överhuvudtaget. En kvinna träffar en man på ett café. Man nämner kontaktannonser. Hon har uppenbara sociala problem och en son hos pappans förlädrar, han bor med sin mor och kommer ingen vart. De har tydligen ett motsträvigt intresse av att fortsätta umgås, men bakgrunden till det intresset vecklas ut parallellt med berättelsen och blir en del av själva filmens motor. Flmen har ändå lite problem. Det är ganska långsamt. Identifikationen funkar väl sådär, även om det förstås är personligt. Efteråt var det vackert och lovade mycket, men en parentes i den stora cyniska värden.

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: