Home > On movies > Dogtoth/Kynodontas

Dogtoth/Kynodontas

This title is a bit intriguing. Both the parents isolates their three children and raise them in a make-up world without impressions from the outer world. By the means of fear, of course. There is a dog. And the children’s canines play a central role. Intriguing…
There’s been some movies on mean parents lately but reality is stranger than fiction (consider Austrian father J.Fritzl among others). Though this family is even more bizarre than usual. Sex is central in this kind of movies and here there is a certain amount of explicit sex. But not at all like porn – and that’s really impressive. Also the violence is showed at close range and it amazes me how it all looks very real. The underlaying fascism gets to you and we can see the children being violent in a somewhat subtle way. The acting in the movie is impressing, though I probably would have appreciated it even more, given I understood the spoken language. Especially the actors playing the children gives amazing shows, a bit autistic and controlled.
In the end, the film makes me contemplate my own life and my own prisons. What do I hide from the world so badly? Isn’t that worth something?

Titeln är lite lurig. Far och mor isolerar barnen och uppfostrar dem i en låtsatsvärld i hemmet, helt utan yttre stimuli. Med hjälp av rädsla såklart, och man skaffar en hund. Barnens hörntänder spelar en central roll. Lurigt, som sagt.
Det har gjorts en del filmer om elaka föräldrar de senaste åren men verkligheten överträffar alltid dikten (tänk J.Fritzl m.fl.) även om den här familjen är ovanligt bisarr. Sex är centralt i den här typen av filmer och här skildras det ovanligt explicit. Ändå blir det inte porrigt vilket imponerar. Även våldet är väldigt närgånget och jag förundras över hur de lyckas få allt att se så autentiskt ut. Den underliggande fascismen kryper under skinnet och barnen blir ganska subtilt vådsbenägna. Skådespelet imponerar överlag, trots att jag troligen fått ut ännu mer av det om jag uppfattat språket. Särskilt de som spelar barnen gör fantastiska tolkningar som smått autistiska och hunsade. Till slut lockas jag trots allt att begrunda hur mina egna fängelser ser ut. Vad är det som jag paniskt gömmer för omvärlden? Den tanken är väl värd nåt?

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: