Home > On movies > Exit Through the Gift Shop

Exit Through the Gift Shop

I admit, my expectations were sky high. Banksy is a hero, not for being a rebel challenging public space – any punk can do that – but for making unconventional and really intelligent art. That’s also exceptionally cool. The mere thought of a film signed Banksy arouses me. But my desire for subversive art is like the American desire for sugar and fat. I want to overindulge on pictures, installations, interviews and filmed actions. Of course, that’s not what I get, though there are a few good clips of artists in action. Banksy wouldn’t be Banksy if he gave me the empty pleasure I’m asking for. He’s kept making good, intelligent and challenging art.
The story is fairly simple; a French idiot is filming street artists, becomes one himself and makes millions of dollars on poor copies of famous artworks.  And you wonder how much is really true about this film. All is well thus far. Pretty soon you realize there’s not much actuality in the story; the all-too-dorky Frenchman, the ill-played enthusiasm by the exhibit visitors, the limited scenography, serious art collectors’ spending fortunes on obviously cheap copies, etc. The give-aways are numerous. So if the story’s made up, what’s it really about? Does he criticize the commercialization of street art? In that case Banksy’s closing words fits poorly: “I used to encourage everyone to pick up a spray can and make art. I don’t do that anymore…” The supposed honest bitterness over the success of a worthless artist wannabe is contradictory to everything he used to represent. Also, he himself is one of the highest paid street artists and a substantial part of the commercialization. Considering all the cool Banksy-ism we’re served, is it just marketing of himself? If that was the aim, there must be simpler – and cooler ways to achieve that.
I don’t understand but can’t stop thinking about it. And exactly that is what you wish from any picture – isn’t it? Art seizes to be art when it stops annoying. Pretentious? Absolutely! How else can one be?

Jag erkännner, mina förväntningar var skyhöga. Banksy är en hjälte, inte för att han är rebell och utmanar det offentliga rummet – det gör varenda förortsklottrare – utan för att hans konst är både okonventionell och smart. Och dessutom otroligt cool. Bara tanken på att Banksy har gjort en film gör mig upphetsad. Men min åtrå efter subversiv konst är som en amerikans efter socker och fett. Jag vill frossa i bilder, installationer, seriösa intervjuer och filmade aktioner. Det får jag såklart inte, även om det finns ett par sköna actionklipp. Banksy skulle inte vara Banksy om han gav mig tom njutning. Han har naturligtvis fortsatt göra bra, intelligent och utmanande konst.
Storyn är enkel; en fransk idiot filmar gatukonstnärer, blir själv gatukonstnär och tjänar miljoner på dåliga kopior. Och man funderar på hur mycket sanning det ligger bakom filmen. Allt fint så långt. Ganska snart inser man att det inte är mycket som är riktigt i filmen. Den övermänskligt fåniga franska karaktären, de intervjuade utställningsbesökarnas illa spelade entusiasm, de begränsade scenografierna, konstsamlarnas orimliga köpvillighet av uppenbara kopior, med mera, med mera. Lögnen är egentligen uppenbar när man tänker efter. Så om historien är heltochhållet updiktad, vad handlar det egentligen om? Vill han kritisera kommersialiseringen av gatukonsten? Isåfall klingar Banksys slutord märkligt: ”Förut uppmanade jag alla att ta upp en sprayburk och göra konst. Det gör jag inte längre… ” Den förmodat äkta bitterheten över att en usel konstnärswannabe blir känd och tjänar massor på kopior rimmar illa med allt han tidigare stått för. Dessutom är han själv en av de hetast eftertraktade konstnärerna på marknaden och en del av kommersialiseringen. Med tanke på att man också får en hel del cool Banksyism  – är det bara reklam för honom själv? Isåfall måste det finnas enklare – och coolare sätt än det här.
Jag kommer inte fram till någonting men kan inte sluta fundera. Och det är väl vad man önskar mest av vilken film som helst? Konst upphör att vara konst när det slutar irritera. Pretentiöst? Absolut! Hur kan man annars leva?

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: