Home > On movies > Till det som är vackert / Beloved

Till det som är vackert / Beloved

January 20, 2011 Leave a comment Go to comments

One question echoes in every film I watch: do you have to like the characters, to like the film? Of course you don’t, but it helps. I really don’t like the main character here. It’s well played, luckily, and Alicia Vikander‘s Guldbagge was well deserved, I think. Though it’s disturbing and annoying which could have been great but becomes – annoying. Also, Samuel Fröler was far more credible in the pension funds commersial than as a passionate artist. Speaking of commersial, I kept thinking what the ad was for, except The Gothemburg Symphonic Orcestra. Lucky for them, since they produced the film.

Den eviga frågan: hur mycket skall man gilla karaktärerna för att gilla filmen? Egentligen självklart att man inte behöver, men det underlättar. Jag har väldigt svårt för huvudrollen här. Välspelad, som tur är, och Alicia Vikanders guldbagg tror jag var välförtjänt. Men den irriterar och stör vilket kunde varit positivt men stannar vid just störande. Sen var Samuel Fröler mer trovärdig i pensionsreklamen än som passionerad konstnär. À propos reklam funderade jag ett tag på vad filmen är reklam för, förutom för göteborgssymfonikerna. Tur för dem, eftersom de producerat filmen.

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: