Home > On movies > Svinalängorna / Beyond

Svinalängorna / Beyond

 

How do you help a person suffering from a terrible childhood? Please tell me. Can there be salvation? Will there be a solution or will she – always – suffer from the mistreating of her childhood? And can you possibly be the one standing next to her, without succumbing yourself? In Beyond, I personally find hope for the main character because she cracks in the end, but what happends when the crying stops? Can that burst lead to a deeper change? Is a life without the suppressed shame or without the self-hate possible? …I just keep asking the same questions – and praying for a “yes”.

Ett citat bränner sig fast: “Zacharias gick sönder, han gick under i vår familj, och i de där fosterfamiljerna. Han dog av en överdos. Han hade legat två dygn innan man hittade honom. Han vägde fyrtifem kilo”. Det är märkligt sällan man får det i ansiktet så där – hur man aldrig kan fly från de verkliga konsekvenserna. Filmen vinner på råstyrka, en rak höger rätt i själen. Det är naket och bra, men de cineastiska kompromisserna blir därför lite svårare att ta. Det är lite segt i första halvan. Och hur funkar Leena innan mamman ringer egentligen? Man får sig inte mycket till livs innan man gråter med i misshandeln.

This post was previously published at AlsoSprachtErik.wordpress.com

Categories: On movies
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: